Jag har just ställt en fråga till gruppen, och några har hunnit svara. En majoritet har inte ramlat (än).
Många har… jag själv ramlade, bröt ett ben, fick en fraktur i överkäken, den delades, och jag opererades totalt nio gånger. Det ledde till att jag inte kunde tala som folk på två år.
I veckan hade vi en som bröt ryggen, och för två veckor en som ”bara ramlade så där”, och i veckan en som föll och förstörde sina byxor. Innan dess hade vi en stroke i gruppen, och jag träffade personligen en utmattad idag som haft en för inte speciellt länge sen.
När inflammationen i hjärnan är hävd minskar risken att rasa, och slå halvt ihjäl sig.
Ett fåtal medlemmar har än så länge svarat på frågan när
deras hjärndimma la sig, och tendensen är att det vanligaste är mellan 2-4 veckor.
Inflammationen är också det första vi tar itu med i skolan – så folk kan tänka igen och fallrisken minskar.
Det betyder inte att man kan stå på när hjärndimman har lättat; bara en stor sak varannan dag – är skolans rekommendation.
Vi har bara stött på en svensk läkare som vet att vi har en inflammation i hippocampus. När vi kommer in med brutna ben eller ryggar blir diagnosen ”fraktur”, och det antecknas inte att de är en konsekvens av vår inflammation. Folk byter läkare i ett, och helheten uppnås aldrig, och det är för oss ett bekymmer.
Handlingsprogrammet är väl genomtänkt
Vi ska vara mkt uppmärksamma på att vi lever i en pratkultur. Man pratar, sammanträder, talar ut, debatterar, delar med sig, anmäler sig till namnlistor, skriver insändare – men det är verkligen i vår kultur som man har sagt mig på norra Cypern; ”Vi löser problem – ni i Europa samlar på dem”.
I vår kultur har vi mkt svårt för att just handla
Skolan är ett renodlat handlingsprogram. I kurs 4, avsnitt 1, får man länken till skolans ”hemliga skolgård”, vårt andra FB-forum, och där kan man prata av sig – men här i skolan handlar vi mot målet att bli friska.
Skolan är inget annat än ett försök, som ser ut att slå väl ut, att ”härma” min behandling som jag har fått i Asien. Min grundtanke var och är att om jag kunde bli frisk kan alla bli det – med samma metoder.
Om min teori stämmer, att mitt eget tillfrisknande är arketypiskt, lär de som följer programmet, och går igenom samtliga lektioners innehåll i långsamt takt och i form av texter och videos tillfriskna, och övrigas chanser minskar i takt med antalet avavsnitt ifrån programmet.
Jag har nyss frågat, inte speciellt många som hunnit svara än, om de följer den viktiga regeln ”bara en stor sak varannan dag”, och det är i nuläget sju av 29 som gör det.
Med ”stor sak” menas gå till läkaren, träffa mycket folk, föräldramöte i skolan, osv.
De sju har således en bättre prognos än de 22 som kör egna race.
Men kan skolan klara 25% från att löpa på i sin karriär – att slutligen bli grönsak inom långvården – är det rätt hyfsat ändå eller så förstår de övriga allvaret senare?
Tiden är den bästa domaren.
Svårt att komma igång med en aktivitet
Det finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för ”utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla ”måsten”.
Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.
Klicka på den lilla muttern (inställningar) i videos underkant på YouTube, och sätt på automatisk textning, och välj sen svenska.
Efter ett par veckor med de insatser vi gör i början ska hjärndimman lätta, och har man haft den i åratal är livet som natt och dag, och man känner sig frisk.
En bra sak man kan göra är att noga informera sin läkare, VC, osv. vad man har varit med om.
Tandläkaren måndag, vila tisdag, städa halva lyan onsdag, vila torsdag, städa andra halvan på fredagen, vila lördag och vila / ut och gå söndag men göra gurkmejapasta…. Guldmjölken brukar spöa upp inflammationen men har du bly i ryggraden är vi inte klara här än eller om du har en kopparförgiftning…
Jag simmar / rör mig en timme varje dag, sen nåt år tillbaka, och utan problem.
Men man bör inte bli arg på dem för de ser och hör förmodligen att vi flåsar för absolut ingenting. Vi kan inte gå upp för en trappa, och en del kan inte ens hänga tvätt utan att flåsa våldsamt. Gissningsvis tror de att vi är har dålig kondis.
Sjukdomen, som ofta kallas ME, men har den officiella benämningen ME/CFS, är klassad som neurologisk (WHO ICD-10 G93.3) och benämns av forskare på området ofta som neuroimmunologisk. Den drabbar ca 0,4 % av befolkningen, vilket betyder att det kan finnas upp till 40.000 ME/CFS-sjuka i Sverige. Troligen har bara ett fåtal av dessa fått korrekt diagnos. För vuxna är sjukdomen i dagsläget nästan alltid kronisk, men förhoppningsvis kan biomedicinsk forskning leda till framtida effektiva behandlingar.
Forskning har visat att det på gruppnivå finns avvikelser i nervsystem, immunförsvar och hormonsystem. Sjukdomsgraden kan variera från en mild variant med en lättare nedsättning av funktionsförmågan till svåra fall, där den drabbade är bunden till sitt hem eller helt sängliggande.
Det finns i dag ingen behandling som botar sjukdomen. Däremot kan medicinsk symtomlindring och korrekta råd om sjukdomshantering lindra symtomen. Överansträngning och nya infektioner förvärrar ofta tillståndet. Läs om behandlingar mot ME/CFS.
Det har tyvärr funnits många myter runt sjukdomen, inte minst beroende på den tidigare benämningen ”kroniskt trötthetssyndrom”, som är mycket missvisande. Några av dem är att det skulle vara en ”modediagnos” som bara drabbar medelålders kvinnor, eller ett psykosocialt syndrom. Det har också funnits sammanblandningar mellan ME/CFS och symtomet allmän långvarig trötthet.
Jag hör många historier om hur man söker bota hjärndimma med styrketräning osv.
Utomlands finns kunskapen, och boten, och jag själv är botad och 100% återställd efter att ha varit obeskrivligt sjuk ifrån 2011.
Han säger att Hippocampus tar emot information ifrån olika hormoner och fattar beslut. Binjuren, som man ofta talar om, lyder enbart order.
Doktorn ska veta att andningsproblemen får vi för att vårt PH-värde är fel, och han säger också att man kan ställa diagnos genom att be en person springa upp för en trappa – det klarar inte vi.
Ingen som har blivit det i Sverige heller, enligt forskarna. Man kan inte dutta med symtomen utan det krävs en helhetsbild och ett helhetsgrepp, och den ger skolan din personal. Be dem hoppa in i skolan!