Skolan har i alla tider sagt;
– Ta det lugnt!
– Rusa inte igenom kursen!
Den smarte tar Kurs 1, avsnitt 1, och inväntar att hjärndimman lägger sig hyfsat innan man travar vidare.
Skolan är inget annat än ett försök att härma den framgångsrika behandling jag fick Asien, och min grundtanke är att om jag kunde bli frisk kan alla det – med samma metoder.
Så här långt ser det ut som om jag kan ha rätt i denna min tro. Det ser bra ut, och vi har kört sen den 27:e juli 2016.
Det var en medlem som kontaktade mig idag, nån författare skriver om oss, och jag fick frågan om jag ville kontrollera texten, och sånt där håller jag aldrig på med.
Däremot kan jag väl känna en viss skräck inför tanken att de 40 000 där ute som redan är sjuka skulle hitta hit, och allihop på en gång…
Klarar databasen det?
Ja, det gör den.
Klarar jag det?
Texterna är där de är men supporten skulle nog bli svettig.
Det tar rätt lång tid att bli sjuk
Det tar också två, tre år minst att bli frisk även om man kan göra sig av med hjärndimman rätt snabbt.
Hur som, oavsett om författare skriver om oss eller ej lär tillväxten av nya medlemmar aldrig sina – inte inom överskådlig tid.
Gissningsvis står en miljon på ren tillväxt nu… och vad händer om en miljon hamnar i sängen med yrsel och allihop på en gång?
Tiden är den bästa domaren
Men en sak är utredd och klar; en av de tio bitarna i vår sjukdom är undernäring, och en är miljögifter.
Jag är äldre än medlemmen till höger så jag vill dubblera antalet månader för att bli av med hjärndimman och återfå närminnet avseende mig själv.
Vi kan nog konstatera att det är individuellt, och hur noga man är med att följa skolans anvisningar.
När det är gjort är ett symtom borta, det värsta av dem alla, och därefter måste roten fram;
– Varför blev jag sjuk?
Kunna tänka, och sova som folk, är en förutsättning för nästa avsnitt; leta, leta, leta 
orsaken och när den är hittad ska den väck för annars är man snart sjuk, igen. I Kurs 3-8 letar vi, metodiskt.
När man piggnar på sig vill man göra ”allt” därför att man har varit fångad i sin egen sjukdom, och många i åratal, men det är viktigt att inte sluta där utan verkligen gräva fram orsaken.
– Varför blev min hippocampus inflammerad?
Det första hjärnan kräver, förutom syre och näring, är sömn, och den kommer vi tillrätta med i kurs 2.
Vad behöver den mer?
Givetvis att vi får bort inflammationen.
När det sker piggnar man på sig rätt bra, och det är logiskt att man vill rensa upp för när vi är ursjuka, yra i huvudet, skräckslagna inför vad som händer är det ingen som klarar av att skura golv.
Men den kräver också mental träning, och när man själv anser att ens hjärna är återställd kan man beställa en språkkurs i spanska, portugisiska eller nåt språk man länge har varit sugen på att lära sig. Det finns gratis online.
Kursen ska bestå av ljud, men också text, och du kan köra den en kvart om dagen och kolla om du minns.
Gör du det är närminnet åter, och en av de tio delarna i vår sjukdom är fixad! Eftersom du tidigare inte har kunnat språket är det här det säkraste sättet att ta reda på om du verkligen är återställd och om Hippocampus numera fungerar dvs. du har ett närminne igen.
Det går inte att lura sig själv, eller inbilla sig, om man testar detta sätt att ta reda på verkligheten. Testar man med saker man kunde innan man blev sjuk kan det vara ens minne som alltid har fungerat som ger sig tillkänna. För att lära in ett nytt språk krävs närminne.
Det räcker med ett par lektioner – du behöver inte lära dig ett helt nytt språk om du inte vill – så ser du det. Men det bör påpekas att när vi piggnar på oss behöver hjärnan stimulans för den har på ett sätt levt i ett slags dvala. Förmodligen lika skräckslagen den.
http://www.youtube.com/watch?v=fVk0ztHp8Fo
Egentligen skiljer inte skolans syn sig ifrån vårdens mer än att skolan för in den internationellt vedertagna förklaringen att en infektion startar förloppet, kanske för 5-20 år sedan, och att det i botten finns en inflammation i hjärnan och att en utlösande orsak är miljögifter.
Det finns svenska läkare som är medvetna om det men ett bekymmer vi har är att sjukdomen inte ingår i läkarutbildningen.
Skolan har fokus på förgiftningar, och flera medlemmar har också hittat förgiftningar av koppar, uran, kvicksilver, mangan, osv. Det betyder inte att skolan fnyser åt stress, eller hur folks levnadsvillkor ser ut, speciellt inte som människor stressas enormt av att bli kortsjukskrivna eller utförsäkrade. Men det är klokt att ha fokus på förgiftningarna eftersom alla andra sysslar med övrigt.
Vårdens syn:
Kognitiva symtom
Somatiska symtom
Psyke
Skolan instämmer men pekar således även på miljögifter samt inflammation i Hippocampus.
Klicka på bilden så blir den stor:
Dels använder vi enkla knep men mycket handlar om medvetenhet.
När den ena kompisen efter den andra kommer med sina utredningar, och man har funnit koppar-, uran-, kvicksilver– och manganförgiftningar, är det ofrånkomligt att ”alla” börjar spåra gifter i sina liv.
Skolans ”skolgård”, en grupp på Facebook, borgar för att medlemmarna själva bollar mot varandra – vilket i sammanhanget är nödvändigt eftersom vi lever i en kultur där alla problem alltid anses vara ”sociala” eller ”psykiska”.
Det finns också internationellt vedertagna symtomlistor på hur man ”blir” av olika slags förgiftningar, och samtliga i skolan som har hunnit gräva upp sina förgiftningsrötter har ”känt igen sig”.
Vi har en medlem som är uppväxt bland konstnärsmaterial, och de är en välkänd källa, som ett exempel.
I botten på sjukdomen ligger alltid en förgiftning, med åtföljande inflammation i hjärnan, och om inte har man inte våra symtom.
Får man inte bort gifterna hemma på sikt lär man heller aldrig bli frisk utan återfaller, och det i kombination med den stress som är idag är det givet att kroppen slutligen ger upp.
Kroppen har meddelat ofta i åratal att nåt är galet
Ovan har vi en medlem som nu börjar tänka i korrekta banor, och som kan ”se” att vid en krasch byggde man om och hon var omgiven av spånskivor, och tidigare i livet hade reaktionerna varit starka på formaldehyd. Berättelsen är så tydlig att man nästan säkert kan säga att hon har hittat sin stora förgiftningsrot. Hennes man har gått partnerkursen och i den uppmanas de att hjälpa till och leta, leta, leta i den sjukes livshistoria då en partner ofta är väl informerad om den.
Sverige är kanske världens mest kollektiva land och det drabbar de ”utmattade” svårt därför att det är en väldig skillnad bara utifrån vad man är förgiftad av.
Vi har medlemmar som hittat uran–koppar–kvicksilver-aresenikförgiftningar. De lär inte bli friska innan gifterna är ute, och i botten på vår sjukdom ligger förgiftning och inflammation i hjärnan. Det spelar ingen roll hur mycket man än skäller ut dem.
En grupp har, vad man kan se ytligt, som huvudproblem att de har en inflammation i Hippocampus, och de blir snabbt, syn- och hörbart bättre av skolans metoder.
De kan ha känt sig som fulla eller drogade i åratal, och trots att jag är författare i botten är det svårt att beskriva tillståndet men man kan få panik för mindre.
Det är en helvetessjukdom på många sätt och den som vill pröva tillståndet kan just dricka sprit, kanske 8-10 cl starksprit varannan timme, så man är mer än lätt salongsberusad jämt. Kan inte räkna, tänka, fattar inte, kan inte lyssna, kommer inte ihåg…
Vi har hört talas om en läkare som har inflammationen klar för sig, för hans kollega forskar på det här, och för övrigt är historierna snarlika och begripliga.
Ett symtom, på grund av rubbningar av PH-värdet, är att vi flåsar och det tolkas som dålig kondis och omgivningen drar då slutsatsen att vi behöver motion. Men många av oss blir så yra av rörelser att rummet snurrar därför att Hippocampus är inflammerad.
När den inflammationen börjar ge med sig frisknar folk till
Det går ganska fort att få tillbaka huvudet då inflammationen har börjat lägga sig.
Men har man en förgiftning i botten måste giftet ut för annars är man snart där igen. Skolan använder sig av asiatiska och amerikanska metoder, och uteslutande naturliga.
Eftersom vi verkar ha flippat i detta vårt huvud tolkar omgivningen det som att det är ett psykiskt problem i botten men samtalsterapier lär aldrig bita på uranförgiftning.
Man kan säga att omgivningen tolkar oss ”helt rätt” – då vi är akut sjuka – men ändå fel.
Flåsandet beror inte på usel kondis, och oförmågan att tänka, upplevelsen av superstress, beror inte på nåt psykiskt utan på förgiftningar.
Vi kan dra på oss en jättemage, den får omgivningen att ibland tro att vi väntar barn, och den får folk att tala om bantning, kost, motion – också begripligt. Men det är kroppens sätt att skydda sig mot gifter; den väver in dem i fettceller, och spottar iväg mycket till just buken.
Jag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar av en vårdlärare:
– Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
Så länge som man inte letar efter, och får bukt med den förgiftning som alltid ligger i botten och inflammationen kommer vi att ha 40 000 sjuka, som bara blir sjukare, och som inte lär bli friska med mindre än att man lämnar det kollektiva tänkandet; de ska ut och gå, de behöver motion som de har dragit på sig kilon och som de flåsar!
Man måste ner på individplanet, och spåra just den individens förgiftning, och man måste angripa inflammationen.
Rent historiskt är det begripligt
Vi kommer ifrån en ”tyst” kultur så långt att man teg alltid förr om det var nåt. Läkare meddelade inte ens patienter som var döende, och inte heller deras anhöriga. Allt skulle man tiga ihjäl. In absurdum.
Det blev som ett slags förnekarnas kultur, och som en backlash på det befinner vi oss nu i en pratande kultur; allt ska debatteras, allt ska man prata om, och vi har utbildat enorma mängder KBT-terapeuter. Samtidigt uppstod ”sociologin” 
med start på 60-talet, och allt är numera ”socialt”.
Skolan har i skrivandets stund 1100 medlemmar på ”Skolgården”, och 5-600 inne i själva skolan, och de som har som enda ”fel” att de är förgiftade, och som hittar sin förgiftning, och de som är inflammerade lär bli hjälpta och resultaten syns rätt snabbt; ett par veckor.
Man vet idag att 80% av de amerikanska kvinnorna är kopparförgiftade (spiralerna) – och det är väl inte helt otroligt att många i skolan kommer att hitta kopparförgiftningar också – och symtomen på en kopparförgiftning skiljer sig från en som är kvicksilverförgiftad, som ett exempel.
Man kommer, med andra ord, aldrig att kunna bota denna grupp ”kollektivt” utan de måste delas upp i undergrupper utifrån vilken förgiftning de har.
Den svenska kulturen i sig är ett stort problem för de utmattade
Jag befinner mig på norra Cypern, ett par veckor till, och det är soprent på reklam.
Man ser sällan reklam i tidningar, inga reklamlappar i portarna – brevlådor saknas – och inga reklampelare på stán.
Ett gigantiskt stort skäl är att media bevakar nyheter – allt ”nytt” – så om du bygger en aquapark kommer de att stå i kö för att få berätta för sina läsare att du har byggt den, och hur den fungerar, så det behövs ingen reklam.
Alla vet att det har kommit en ny aquapark, eller en ny fabrik, eller att nån har uppfunnit nåt. Vår media är mer ”Knarknytt med väder”, och bankrånare, och aparta människor följs upp, och vi informeras om vem som tagit och hur mycket kokain. Allmänheten vet mer om Svartenbrandt än om de svenskar som format världen.
– Det går inte, det har vi aldrig gjort förut
Det stöter på patrull i Sverige att dela rena kunskapsartiklar ut till grupper, och medlemmar i skolan har stängts av om de nämner skolan. Det anses förmodligen att man gör reklam för sin egen verksamhet, och då spelar de ingen roll om man hittat en lösning på ett stort problem – det ska motarbetas.
Här på Cypern hade en grupp, som sysslar med örtmedicin jublat högt, kastat sig över mig, velat intervjua mig, hur tänker jag? Vad vill jag med skolan? Hur kom den till? Det hade inte tagit en timme ens innan den samlade pressen stod utanför dörren för de är hungriga här efter nyheter som gagnar medborgarna. Jag blir alltså lite ställd då jag uteslöts ifrån en grupp för att jag hade delat en artikel.
Dr Enby är ett bra exempel på hur den svenska kulturen ”slår”, och för oss blir det ett problem därför att lösningarna finns utomlands, och motståndet mot nåt nytt är grundmurat, och har varit sen minst 1600-talet då man brände ”häxor” på bål.
Jag räknar med att det kommer ta många, många år innan man lämnar nuvarande metoder att behandla uranförgiftade människor som psykfall, eller slutar tvinga kvicksilverförgiftade att ta ”raska promenader”, för att bli av med tjocka magen.
Jag har just ställt en fråga till gruppen, och några har hunnit svara. En majoritet har inte ramlat (än).
Många har… jag själv ramlade, bröt ett ben, fick en fraktur i överkäken, den delades, och jag opererades totalt nio gånger. Det ledde till att jag inte kunde tala som folk på två år.
I veckan hade vi en som bröt ryggen, och för två veckor en som ”bara ramlade så där”, och i veckan en som föll och förstörde sina byxor. Innan dess hade vi en stroke i gruppen, och jag träffade personligen en utmattad idag som haft en för inte speciellt länge sen.
När inflammationen i hjärnan är hävd minskar risken att rasa, och slå halvt ihjäl sig.
Ett fåtal medlemmar har än så länge svarat på frågan när
deras hjärndimma la sig, och tendensen är att det vanligaste är mellan 2-4 veckor.
Inflammationen är också det första vi tar itu med i skolan – så folk kan tänka igen och fallrisken minskar.
Det betyder inte att man kan stå på när hjärndimman har lättat; bara en stor sak varannan dag – är skolans rekommendation.
Vi har bara stött på en svensk läkare som vet att vi har en inflammation i hippocampus. När vi kommer in med brutna ben eller ryggar blir diagnosen ”fraktur”, och det antecknas inte att de är en konsekvens av vår inflammation. Folk byter läkare i ett, och helheten uppnås aldrig, och det är för oss ett bekymmer.
Handlingsprogrammet är väl genomtänkt
Vi ska vara mkt uppmärksamma på att vi lever i en pratkultur. Man pratar, sammanträder, talar ut, debatterar, delar med sig, anmäler sig till namnlistor, skriver insändare – men det är verkligen i vår kultur som man har sagt mig på norra Cypern; ”Vi löser problem – ni i Europa samlar på dem”.
I vår kultur har vi mkt svårt för att just handla
Skolan är ett renodlat handlingsprogram. I kurs 4, avsnitt 1, får man länken till skolans ”hemliga skolgård”, vårt andra FB-forum, och där kan man prata av sig – men här i skolan handlar vi mot målet att bli friska.
Skolan är inget annat än ett försök, som ser ut att slå väl ut, att ”härma” min behandling som jag har fått i Asien. Min grundtanke var och är att om jag kunde bli frisk kan alla bli det – med samma metoder.
Om min teori stämmer, att mitt eget tillfrisknande är arketypiskt, lär de som följer programmet, och går igenom samtliga lektioners innehåll i långsamt takt och i form av texter och videos tillfriskna, och övrigas chanser minskar i takt med antalet avavsnitt ifrån programmet.
Jag har nyss frågat, inte speciellt många som hunnit svara än, om de följer den viktiga regeln ”bara en stor sak varannan dag”, och det är i nuläget sju av 29 som gör det.
Med ”stor sak” menas gå till läkaren, träffa mycket folk, föräldramöte i skolan, osv.
De sju har således en bättre prognos än de 22 som kör egna race.
Men kan skolan klara 25% från att löpa på i sin karriär – att slutligen bli grönsak inom långvården – är det rätt hyfsat ändå eller så förstår de övriga allvaret senare?
Tiden är den bästa domaren.
Sammanfattningsvis har vi symptomen:
Onormalt snabb förlust av mental energi vid tankearbete
Onormalt lång återhämtning av mental energi efter uttröttning
Sämre koncentrationsförmåga
Hjärntröttheten varierar – ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen
Minnesproblem pga. inflammation i Hippocampus
Svårt att komma igång med en aktivitet
Känslosamhet och irritabilitet – en del blir ilskna.
Sömnproblem
Ljud- och ljuskänslighet
Stresskänslighet
Huvudvärk om man har gjort alltför mycket
Det är symtomlistan, i stora drag, utomlands för de som har vår sjukdom kallad ”Cronic Fattige Syndrom” på engelska och som har fått ett eget ord i Sverige; utmattning. Självskattning av CFS – klicka här
De som är medberoende, som Utmattningsskolan har en klassisk och bra kurs för, kallas också för ”utmattade” och jag vet inte varför man gör som man gör i Sverige. De som är sönderstressade av ett jobb de inte passar för t.ex. kallas också för ”utmattade”. Folk som är grava missbrukare kallas också för ”utmattade”.
Ordet ”problem” har, som ett exempel, bytts ut mot ordet ”utmaning”
Men ett problem är nåt du får ofrivilligt på halsen, och utmaning är nåt svårt du tar på dig att utföra. ”Cronic Fattige Syndrom” är ett problem du ofta får varesig du vill eller inte – och i botten ligger en förgiftning och inflammationer.
Vi har en medlem som hittat uranförgiftning och det uranet har hon helt säkert fått i sig omedvetet. Det är inget hon har uppsökt frivilligt.
När uranet är ute finns inga hinder för att bli återställd och frisk. I Sverige kallas ”Cronic Fattige Syndrom” för obotlig. Det är den också om man inte spårar upp var förgiftningen består av och sitter, och det görs inte i Sverige. Vi har medlemmar som hittat kopparförgiftning, och som nu tar ut kopparspiralerna och får ut kopparöverskottet, och de har mycket goda chanser att lösa problemet beständigt om det ”bara” var spiralen allt handlade om.
En som jobbar inom vården har löst ett mysterium
Jag frågade hur man särskiljer ”stressade” ifrån förgiftade människor, och fick svar:
– Det gör de inte. Inom sjukvården talar man inte om
förgiftningar, om de inte är alldeles uppenbara eller
självförvållade. Vi har ju Livsmedelsverket och Socialstyrelsens riktlinjer.
25 miljoner är blyförgiftade bara av ett bilbatteri
En del av dem kan finnas i Sverige men ”upptäcks” inte eftersom man aldrig talar om förgiftningar. De blir då kallade för ”utmattade”, och får uppmaningen att motionerna, äta antidepp, osv. De lär inte bli friska innan blyet är ute.
Samhället är galet stressigt
Det finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för ”utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla ”måsten”.
De kan få sömnproblem och bli stresskänsliga men de lär inte ”svara” på de insatser vi gör i Kurs 1, avsnitt 1 då vi dricker ”Guldmjölk” – för de har inga inflammationer.
Via skolan kan man få mer klarhet
Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.
Om man dricker Guldmjölk, många upplever den som mycket god, och det inte händer nåt med en så tillhör man inte oss dvs. man har inte inflammationer i botten. En del tröttnar på smaken, och har i lite blåbär.
Vi har en del annat man ska ha i sig som presenteras i Kurs 1 också, och sammantaget är det så att om du inte blir bättre på en, två månader så har du inte vår sjukdom dvs. du har inga inflammationer som ligger och pyr ibland sen 20 år tillbaka.
Tillhör man inte oss kan man tillhöra de som har för mycket på tallriken:
| När hjärnan inte orkar : Om hjärntrötthet | |
| Dagens samhälle ställer höga krav på människors effektivitet, men vad händer när det inte längre fungerar? Det som inte syns är svårt att förstå sig på. Läs mer |
Stresshormonerna är de som får oss att känna att vi kan och orkar. När adrenalin sprutar kan vi bestiga berg. När vi behöver lägga i en växel till sprutar kortisol, och så orkar vi…
Men har man stresshormonerna i olag, och det har vi, kan man inte låta dem styra utan man måste lyssna på sitt eget sunda förnuft. Saknar man ett sånt slutar man lätt som grönsak på långvården.
(I den svenska kulturen ingår att man får inte skrämmas. Det är väldigt fult. Men jag är inte där uppe, i förnekarnas land, utan befinner mig på Cypern, och här får man tala om hur det verkligen förhåller sig och det är dessutom mycket fult att ljuga eftersom det är en hederskultur här.
Dvs. ens heder är viktig varför man inte heller kan ljuga för då har man ingen heder kvar sen… Så, jag säger som det är; vi slutar lätt som grönsak på långvården.)
I Sverige uppmanar man oss att jobba, motionera och i Indien fick jag inte ens ha yoga med tummen.
– Du är för sjuk för det, sa läkarna enstämmigt.
Skolan handlar egentligen bara om en enda sak, och det är att vi försöker ”härma” min framgångsrika behandling, som jag fick i Asien, inget annat. Grundtanken är att om jag kunde bli 100% frisk och återställd kan alla bli det – med asiatiska metoder.
Samtala med stresshormonerna
– Ha, du, det där går inte jag på!
– Ja ja, det säger ni ja, som har omdöme som galna åsnor.