Jag har just ställt en fråga till gruppen, och några har hunnit svara. En majoritet har inte ramlat (än).
Många har… jag själv ramlade, bröt ett ben, fick en fraktur i överkäken, den delades, och jag opererades totalt nio gånger. Det ledde till att jag inte kunde tala som folk på två år.
I veckan hade vi en som bröt ryggen, och för två veckor en som ”bara ramlade så där”, och i veckan en som föll och förstörde sina byxor. Innan dess hade vi en stroke i gruppen, och jag träffade personligen en utmattad idag som haft en för inte speciellt länge sen.
När inflammationen i hjärnan är hävd minskar risken att rasa, och slå halvt ihjäl sig.
Ett fåtal medlemmar har än så länge svarat på frågan när
deras hjärndimma la sig, och tendensen är att det vanligaste är mellan 2-4 veckor.
Inflammationen är också det första vi tar itu med i skolan – så folk kan tänka igen och fallrisken minskar.
Det betyder inte att man kan stå på när hjärndimman har lättat; bara en stor sak varannan dag – är skolans rekommendation.
Vi har bara stött på en svensk läkare som vet att vi har en inflammation i hippocampus. När vi kommer in med brutna ben eller ryggar blir diagnosen ”fraktur”, och det antecknas inte att de är en konsekvens av vår inflammation. Folk byter läkare i ett, och helheten uppnås aldrig, och det är för oss ett bekymmer.
Handlingsprogrammet är väl genomtänkt
Vi ska vara mkt uppmärksamma på att vi lever i en pratkultur. Man pratar, sammanträder, talar ut, debatterar, delar med sig, anmäler sig till namnlistor, skriver insändare – men det är verkligen i vår kultur som man har sagt mig på norra Cypern; ”Vi löser problem – ni i Europa samlar på dem”.
I vår kultur har vi mkt svårt för att just handla
Skolan är ett renodlat handlingsprogram. I kurs 4, avsnitt 1, får man länken till skolans ”hemliga skolgård”, vårt andra FB-forum, och där kan man prata av sig – men här i skolan handlar vi mot målet att bli friska.
Skolan är inget annat än ett försök, som ser ut att slå väl ut, att ”härma” min behandling som jag har fått i Asien. Min grundtanke var och är att om jag kunde bli frisk kan alla bli det – med samma metoder.
Om min teori stämmer, att mitt eget tillfrisknande är arketypiskt, lär de som följer programmet, och går igenom samtliga lektioners innehåll i långsamt takt och i form av texter och videos tillfriskna, och övrigas chanser minskar i takt med antalet avavsnitt ifrån programmet.
Jag har nyss frågat, inte speciellt många som hunnit svara än, om de följer den viktiga regeln ”bara en stor sak varannan dag”, och det är i nuläget sju av 29 som gör det.
Med ”stor sak” menas gå till läkaren, träffa mycket folk, föräldramöte i skolan, osv.
De sju har således en bättre prognos än de 22 som kör egna race.
Men kan skolan klara 25% från att löpa på i sin karriär – att slutligen bli grönsak inom långvården – är det rätt hyfsat ändå eller så förstår de övriga allvaret senare?
Tiden är den bästa domaren.
Svårt att komma igång med en aktivitet
Det finns folk som inte orkar med pressen och stressen och de kallas också för ”utmattade” i Sverige men de har inte samma symtom som de inflammerade och förgiftade. De kan ofta lösa problemet på frivillig väg genom att flytta ut på landet, byta jobb, skilja sig, banta alla ”måsten”.
Man kan alltså gå skolans första kurs, som är helt gratis och man förbinder sig inte för nåt, och ta reda på om man tillhör oss eller inte.
Svenska forskare har kommit fram till att ingen har botats i Sverige
Det leder tydligen till att psykologer ska få folk att ”acceptera” att det är så, och man ska finna sig i att inte kunna gå, röra sig, andas, man ska flåsa resten av livet, och snudd svimma mellan 14.00 – 16.00… och den strategin är helt okej om det nu var obotligt.
Jag har frågat närstående, om jag är ”förändrad”, och det är jag inte av sjukdomen. Inte mer än att jag idag har en ganska dyster syn på ”den humanitära stormakten” och jag skriver, och säger ofta, att Sverige är omodernt, stagnerat men det är jag inte ensam om för det tror jag att de flesta utlandssvenskar också säger. Om inte annat visar hanteringen av oss det.
Stressen i sig ger effekter i form av ” hjärnskador”, vars effekter kan liknas vid att få en traumatisk hjärnskada, t.ex. efter ett skalltrauma.
Kursbeskrivning:
Det blir samma med den. Man sätter diagnosen ”blodförgiftning” och inte ”Immunförsvarsdysfunktion”.
vara en av oss. Hon har glömt bort sitt barn i bilen.
kurs 1+2 än, av 9 avsnitt, men 
Givetvis blir den svenska patientstocken förvirrad om läkare säger att det är psykiskt, och kuratorer säger att det är fysiskt.
Vi kan ha rätt svår muskelvärk, och musklerna kan också försvagas, och vi tappar saker lätt. Mitt eget rekord var en midsommarafton då jag hade gjort en Matjesillstårta som jag bara tappade, och den föll i golvet.
I Indien ger man oss massage en timme varje dag, och då används dessa oljor och ett par till. Det beror väl lite på vilken doktor man har. Numera använder jag dem själv nån gång i månaden bara.
Våra försvagade muskler blir bättre för varje månad som går, och idag har jag egentligen bara ett enda hinder, eller konsekvens, kvar och det är att jag inte orkar byta min vattenflaska. Grannpojken gör det, och jag lär honom att simma.
Skolan skapades för att jag har en personlig tro på att vem som helst med vår sjukdom kan bli återställd och frisk, och det vi gör i skolan är att vi söker ”härma” mitt tillfrisknande.
Här har vi en mönsterelev som numera har en ledstång att hålla i sig i så långt att hon har kartlagt ett av symtomen.
Vi har en inflammation i Hippocampus, vilket förklarar varför vi glömmer, inte hittar nycklar eller hem.
är hävd. Innan dess ska vi ta det piano. Vi orkar dessutom ingenting.